torsdag
Riktigt mysig känsla, kom snart älskade bebis- mamma vill ha dig här och nu :)
jobb igen
trött, så trött
Hade jag inte vetat bättre så hade jag påbörjat någon slags diet, men jag ska i alla fall börja tänka mycket mer på vad jag äter nu!
Nu börjar jag även känna av hur jobbigt det är att gå igenom det här ensam, visst fungerar det men det hade varit så mycket trevligare med någon att dela det med.
Nu i påskas så hade jag och familjen en diskussion om min förlossning- vilken alla hade räknat med att få följa med på!? Jag säger bara att jag ska åka själv, det finns inget annat- kan möjligen be om skjuts till falun lasarett men knappt det vill jag att de ska vara med på. Min mammas man fick en chock, inte för att han ville följa med men han trodde att jag ville ha med mig mamma. Eller min syster..?
Bara för att jag är ung och ensam så kanske inte mamma är den som jag helst tar med mig, långt ifrån. och syrran? där förstår jag inte ens hur de tänker, vi har avskytt varandra i så många år, flyttat land och rike runt för att slippa varandra. Nu lärde vi oss att prata med varandra för några månader sen, och då förväntar hon sig att få vara med på min förlossning.. nej tack, nej tack!
Jag vet att en del vänner vill följa med, men det känns väldigt långt borta..
Trots allt så är det här det bästa som någonsin har hänt mig, det finns ingen större lycka!
Bella Hasselbladh- så väldigt ensam men så ofantligt lycklig!
Tack för att jag fick det här lilla miraklet <3
graviditetsvecka 19
Bebisen
Din bebis är denna veckan 13-15 cm och väger ungefär 200 gram. Vid förlossningen väger den vanligtvis 15 gånger mer, så den kommer lägga en hel del på hullet framöver.
En av de mest fascinerande sakerna med fostrets utveckling är hjärnan. Hjärnan är ett av de första organen som bildas de första veckorna och dess abnorma storlek i förhållade till resten av kroppen under den första delen av utvecklingen visar dess stora betydelse. I vecka 19 har muskler i hela
kroppen kopplats ihop med hjärnan via nervtrådar och kan därmed kontrolleras medvetet av bebisen!
Ã-ronen står ut från huvudet, och i munnen börjar de första groddarna till barnets permanenta tänder dyka upp. Armar och ben har nu korrekt relativ storlek i förhållande till kroppen och fötterna är hela 2,5 cm långa!
Du
Många kvinnor kan känna livmodern 2-3 cm under navlen och om du ser din profil i speglen kan du verkligen se hur din kropp har förändrats. Det är inte ovanligt att vid det här laget ha gått upp 5-6 kg. Av detta svarar beisen för c:a 200 gram, moderkakan 170 gram och fostervattnet ungefär 310 gram.
Vidare har dina bröst ökat i vikt med 170 gram vardera och livmodern med ytterligare 300 gram!
Det är viktigt att komma ihåg att viktökningen skiljer sig mellan olika kvinnor och det finns ingen anledning till panik om du gått upp lite mer eller mindre än genomsnittet.
Viktökningen kommer förmodligen att påverka din hållning och din sömn.
www.blimamma.se
önskedröm
Dagens bravader
Suttit och kollat möbler till lägenheten jag får nu 1:a april, behöver framförallt en soffa. Jag tror det blir den här från IKEA.se, fast med andra ben. Denna heter Karlstad och kostar 5790:-
Till bebisen ska jag nog också köpa hem lite saker från ikea när jag ändå åker dit, ska börja med spjälsäng. Sedan kanske det blir något slag skötbord med förvaring, måste se hur stort badrummet är först annars så får jag lösa det på något annat vis. Det blir nog en del annat smått och gott när jag väl står där och kikar.
Mycket som behövs just nu, lite pengar som ska räcka till allt. Jag försöker jobba varje ledig minut men det räcker inte, jag måste hitta ett nattjobb på helger och kanske kvällstider på vardagar. Samtidigt ska jag vara gravid och försöka hinna förbereda mig för en bebis som jag vill ska få det så bra som möjligt. Skolan borde jag kanske också försöka hänga med lite bättre i. Nu får jag en lägenhet i alla fall, men det blir inte direkt bättre med ekonomin för det. Hade varit trevligt att ha råd att leva efter man betalt allt fast i månaden. Men att bo kvar hemma som de försöker få mig till är en ren omöjlighet, stoltheten kan jag tyvärr inte kväva. Jag har valt det här och jag ska klara det själv. Så är det bara.
Jag har köpt två nya plagg till mig själv sedan december, och det var det absolut nödvändigaste. Mammabyxor och en mammatröja. Har lagt undan varenda öre jag tjänat utöver det för att köpa saker åt bebisen, fina saker- folk förstår inte varför jag inte kan köpa en begagnad vagn. Men jag vill att mitt barn ska få lika bra saker som andra barn.
När man står som blivande ung förälder så får man en sorts blickar på sig som säger- "du klarar aldrig det här".
Folk har sådana fördomar mot oss unga mammor, självklart är jag ensamstående också, det gör att även det andra ögonbrynet höjs. Jag känner att jag har sådana höga förväntningar på mig från omgivningen för att bevisa att jag klarar av att vara en bra mamma. Jag måste prestera minst dubbelt upp i föräldraskap, deltagande och omsorg för att kanske kunna bli fri från dessa fördomar, för att jag inte väntade med att skaffa barn i minst 15 år.
Visst jag är 17 år, har inte världens bästa ekonomi men det går faktiskt ihop för att jag jobbar stenhårt, jag har kankse inte upplevt lika mycket som jag hade gjort om jag var runt 40, jag har inte lika mycket livserfarenhet (som krävs för bra föräldraskap?) . 17 år eller inte, jag har varit med om mycket som ingen annan 17 åring varit, eller som jag hoppas ingen annan oavsett ålder varit. Jag vet att jag är tillräckligt vuxen, mogen, ansvarstagande för att klara av ett barn. Och jag vet att det inte är en liten leksak som jag kan kasta bort efter något år utan att jag har ett ansvar i minst 18 år framöver, ja- jag vet det! Snälla, kom inte med fler sådana kommentarer, jag vet vad jag gett mig in på. Jag vet vad det innebär och jag är redo för det!
Man kan också se det ur andra perspektiv, när man är ung har man betydligt mer energi, kroppen har de bästa förutsättningar för att föda barn och ta hand om ett. Vi orkar leka med våra barn på ett annat sätt en vad en 40-åring kanske gör. Jag vill inte dra alla över en kant nu.. Jag minns hur jag önskade att min mamma lekte mer med mig, mamma var ändå alltid hemma med oss, hon lekte med oss, bakade med oss, ritade med oss, pysslade med oss- ändå så ville jag ha mer av henne. Jag som faktiskt är pigg och energisk kommer att orka springa och leka med mitt barn på ett annat sätt än om jag varit 40!
Jag kommer bli en så bra mamma som möjligt med de förutsättningar jag har, jag kommer alltid älska mitt barn hejdlöst och ha högsta prioritet på att barnet har det bra!
tack för att ni orkar läsa en gravid kvinnas desperata blogg.. <3 Bella Hasselbladh
jobb, jobb, jobb
Jobbade med Gun-Lis, hon är en riktigt mysig dam, trivs med henne.
Nu sitter jag hemma med min mamma och hennes man Oscar, lillebror Elis sover och syster kommer imorgon :)
länge sen jag såg henne, hon bor i barcelona men nu kommer hon hem för att mysa med magen och träffa familjen. Sist jag såg henne var över nyår då jag hälsade på i spanien, då tyckte vi inte om varandra så mycket.. Det ska bli kul att träffa henne nu!
Fick reda på att vi tydligen ska ha släktkalas här på lördag, påskafton, det var ganska otroligt måste jag säga- för att vara min släkt. Vi passar inte så bra ihop. Jag pratar inte med morfar som inte pratar med mamma som inte pratar med mormor som inte vill träffa pappa- ja, ni förstår :) svårt att få ihop! Men det ska nog gå att få trevligt ändå.
Mitt stora problem med släkten här ifrån ludvika är att de är så trångsynta, de är så små i den här världen. De är så okunniga, rädda och insnöade. Fest måltid för dem är liksom potatisgratäng och fläskfile!? och det äter de varje lördag, för på lördagar- då är det fest..! "Internationell mat, vad är det? sånna där natchosar"(helst på riktigt dalmål också). Det som kretsar i deras huvuden är ludvika, min lilla by i ludvika, mina närmsta och jag får inte sticka ut från mängden.
Man får inte höras och synas mer än nödvändigt, man ska inte tycka olika, man ska inte, man ska inte.. GALENSKAP! min familj är inte sån- tycker vi något så säger vi det, högt och tydligt. Hör ingen då så skriver vi det i tidiningen- då blir det stort ståhej här i lilla byn ludvika för man SKA JU INTE SYNAS OCH HÖRAS! oj, vi skrev att ludvika är fult, ja det är fult- ingen jävel bryr sig om hur det ser ut här, skyltningen från affärena är från fel säsong, i "nattklubbens" skyltfönster är det bilder sen början på 90-talet, en billig flaska skumpa och plastblommor(!). Det är skräp överallt, inga blomarrangemang, inga trevliga stadsparker, knappt några planterade träd, inga bänkar på torgen. fågelskit överallt..- det är bara helt galet fult överallt.
Hörs man inte, så händer inget- mina släkt tillsammans med så många andra på mindre ställen förstår inte hur stort inflytande de kan ha över sina liv och sin omgivning om de bara vågar gå emot och stå upp för sina åsikter och HÖRAS OCH SYNAS LITE JÄVLA MER ÄN NÖDVÄNDIGT!
tack för mig idag, förlåt släkten för att jag kastar skit på er!
tack vad vänligt!
Idag blev jag medlem på pampers hemsida www.pampers.se, där får alla som väntar barn fylla i några uppgifter så får man en blöjpapperskorg från babyproffsen! hm, tack!? Refillpåsarna är ganska dyra och det känns bara som en onödig sak att ha..
Varför inte något trevligare? typ presentkort på de 500 kronorna till typ babybjörn bärsele? hade varit helt underbart att få, istället för en jävla oluktande papperskorg med dyra refillpåsar och 10 provbjöjor för de minsta.
well,well- lätt irriterad och ont i ryggen, tuttar som värker och hosta som bara blir värre och värre. Är det meningen att jag ska vara glad nu?
- ja kanske det, för jag har påsklov. Men attans, jag jobbar till skillnad från många andra så jag får banne mig inte ledigt. ...och folk frågar varför jag inte orkar vara vaken på lektioner?
Argsint idag känner jag, ber om ursäkt för det :)
För övrigt så har jag varit hemma med sjuk lillebror idag, kollat på disneyklassiker och ätit glass. Sedan tog vi en liten promenad till mammas café och åt lunch, efter det gick vi till hennes inredningsbutik. Där var lilla Cayenne med lillebror Romeo. Jag tog tillfället i akt och gosade sönder den där lilla 6 månaders bebisen :) kom hem och var nerspydd, dreglig och svävande bland moln.
Varför tar det här sån tid? jag vill bara kläcka ut den här lilla saken nu och få min bebistid.!
Mars
Bland annat så är jag jätte stor, de misstänke tvillingar men det var bara en. Jag får min lägenhet 1 april och det är inget skämt, mina tuttar läcker- osexigt men sant, jag jobbar som en galning och är sjuk idag!
Här kommer information från www.blimamma.se
Bebisen
I vecka 18 är din bebis 13 till 14 cm lång från huvud till stjärt och tack vare de nu ökande fettdepåerna väger den hela 150 gram. Den hitintills snabba tillväxten kommer nu att sakta ned något till ett något lugnare tempo.
Det finns fortfarande plats i livmodern och din bebis kommer att vara aktiv under perioder då den kan sparka eller till och med göra kullerbyttor! Runt den här tiden blir kan bebisen också börja känna av alltmer intryck från världen utanför magen och gör sin närvaro känd genom sparkar och slag. Benen genom vilka ljuden passerar till innerörat har förkalkats och hårdnat, och de nervbanor som tar emot och processar signaler från hörselcellerna
utvecklas, vilket innebär att bebisen nu kan höra.
Allteftersom graviditeten fortlöper kommer bebisen att vänja sig vid återkommande ljud, så som dina hjärtslag, röster, blodet som strömmar genom navelsträngen och andra vardagliga ljud. Den kan också bli skrämd av höga, plötsliga ljud.
Du
Livmodern har fortsatt att växa upp i din mage. Om du mäter så kan du känna den ungefär på två fingrars bredd under naveln. Din livmoder är vid det här laget ungefär lika stor som en Nätmelon.
Även om viktuppgången varierar från kvinna till kvinna så ligger den genomsnittliga viktökningen i vecka 18 på mellan 4,5 och 6 kilo
Vid det här stadiet i utvecklingen kan också eventuella defekter och missbildningar i hjärtat upptäckas vid en ultraljudsundersökning.
Det här ovan är ungefär vad som händer med mig nu!
Jag var på ultraljudsundersökning förra måndagen, då var jag egentligen i vecka 18+3 men hon fick lov att backa mig drygt två veckor, så mitt nya beräknade datum är 17 augusti.
Allt sågt jätte bra ut, alla fingrar och tår på plats, den hade bara två armar och ett huvud. Jag fick en stark orokänsla sekunderna innan jag fick se att det skulle vara något fel.
Ett starkt litet hjärta och en fin liten snopp (?) jag tror det var en snopp :) Min lilla grabbs lårben var då bara 2 ½ cm långt! det är så sjukt litet, trodde han var större eftersom jag är helt enorm!
Kan avslöja att jag gått upp 8 kilo, vägde mer än någonsin innan jag blev gravid också- men det är bara mysigt :)
Bella "barbapappa" Hasselbladh
Nytt år
Jag fick frågan, vad var bäst 07? bra fråga, utan vettigt svar! anledningen till det är att det hände så ofantligt mycket under år 2007, nu under hösten och vintern har det kännts långt ifrån samma år som tidigare januari.
Men en kort resumé kan jag ge. I början på förra året så mådde jag inte så himla bra. Jag hade fastnat för sådana där "ätnojor", jag skrattar åt det nu men det var tufft att ta sig igenom. 17 kilo på tre månader, jag såg inte riktigt klok ut. Det blev långsamt bättre då jag blev tillsammans med min föredetta igen. Några månader förflöt och vi hade det kanske inte så bra som jag gärna ville tro, mycket bråk och lite kärlek. Valborgsmässuafton firade jag i Stockholm då, när jag kom hem igen så hade vi det jätte bra men jag var lite oroad för jag hade på känn att det var något med hans "bästa vän". En månad efter att jag kommit hem från Stockholm får jag reda på av en vän att min pojkvän, på valborg varit otrogen med just den här tjejen! Det blev ett snabbt telefonsamtal som lät ungefär "du är ett svin, jag hämtar alla mina saker imorgon"- kortfattat alltså :)
Det tog ett bra tag att komma över, jag fick till och med lov att bryta kontakten med honom ett halvår- nu är vi bra vänner igen och kan umgås som vanligt!
Sen kom sommaren, det var mycket jobb. Mycket mycket jobb till och med, jag var ansvarig för min mammas café och jobbade ungefär 10-12 timmar om dagen sex dagar i veckan. Sedan fick jag äntligen åka till storsjöyran med min älskade vän Olivia "ollan" Hagnell.
Under sommaren lärde jag även känna en av mina bästa vänner genom tiderna, Fröken Ekberg! (Therése)
Hur vi blev så bra vänner är en annan historia.
Vi hittade på mycket konstigheter under sommaren, de gångerna jag var hemma! Galna utflykter, piknick på stranden med tillhörande blottning-av-rumpa-för-turister-med-hund, många sena nätter, och mycket vitlöksbröd och Mc Donalds.
Vår vänskap sattes på ganska hårt prov från bådas sidor då varken mina föräldrar eller mormor (som jag för tillfället bor hos) inte kan acceptera henne! Jag hoppas bara hon vet att jag älskar henne och hon har betytt något enormt för mig sedan vi gaddade ihop oss <3
Tillsammans med henne träffade jag även den snyggaste killen jag någon sin sett, tyckte jag då! Jag tänker inte avslöja vem han är men han kommer ha en betydande roll framöver!
Hösten kom, det börjar bli mörkt och tråkigt- skolan svajar lite, jag svajar lite. Umgås mycket med Therése fortfarande, har även blivit bra vän med hennes mamma Helen och granne Anna-Lena.
Träffar den här "snygge" lite efter att ha sms:at ett bra tag.
Kommer in i oktober-november, skolan känns grå och tung och jag börjar få rejält mycket frånvaro- jag förstår inte hur!? Jag börjar länga efter något att få älska hejdlöst och säger till mamma på skoj att "jag skulle vilja ha barn, tänk att få ha en liten bebis som är det enda som verkligen betyder något". Samma dag lägger jag på bilddagboken ut en bild på en gravid mage och ger den bildtexten "all I want for Christmas".
Sedan gick det några dagar, brösten ömmade, jag mådde illa, var yr, hungrig och kissnödig!? allt jag inte brukar vara. Min väns mamma Helen sa att "du är gravid gumman, det är solklart". Självklart svarade jag nej, det är jag inte, det är fullständigt omöjligt (vilket det faktiskt var). Men efter påtryckning från Helen så körde hon mig ner till apoteket så jag kunde kissa på den där "jävla stickan" och bevisa att hon hade fel. Tji fick jag kan man säga. Först visades ett väldigt tydligt minustecken (inte gravid) precis när jag skulle öppna toadörren och visa så började det ändra sig, först kom det där andra strecket svagt, men sedan blev det starkare och starkare. De sekunderna kändes oerhört långa, och se på tusan- plötsligt var där "två blå" och jag var tydligen (omöjligt) gravid..?
De där minuterna efteråt var sådär väldigt märkliga, total glädje mötte ren och skär panik. Jag minns att jag satte mig ner på golvet någon sekund, sedan upp igen, hoppade lite, satte mig igen och bara skrek, skrattade, var livrädd och ja- behövde kissa igen.
Efter en stund lugnade jag mig, gick hem till en vän som fick barn i somras. Tänkte att jag skulle få lite mentalt stöd, vilket jag fick!? - hålla hennes lilla 4-månaders bebis när jag stod på kanten mellan att behålla/ta bort. Ganska avgörande tillfälle för mig måste jag säga, men det tog dock många veckor innan jag helt bestämt mig.
Min mamma och henne man var fullständigt emot hela saken, det stöd jag hade behövt därifrån fick jag istället hämta innifrån. Tillslut bestämde jag mig, till pappans "snygging" förfäran att behålla.
Efter alla veckor av bråk, ångest, svåra val så kändes det här barnet som min enda lycka, så varför ta bort?
Hade kankse inte förväntat mig, men i alla fall hoppats på en lite annan reaktion från fadern. Men han ville kort och gott strypa mig kan man säga. Visste inte att han- som annars var så lugn, ansvarsfull, mogen- kunde bete sig på det där viset. Det var svårt att vara stark i det beslutet jag tagit och det svajade lite fram och tillbaks. Jag visste trots allt från början att jag skulle bli ensamstående mamma, 17 år- kasst. En sak som jag faktsikt hade förväntat mig var något slags stöd från honom, något litet ansvarstagande, men icke då- det får jag allt leva utan!
Nu är det Januari. Jag är gravid, lycklig och fryser i vintermörkret. Jag bor nu hemma hos mina föräldrar i ludvika- inte länge till förhoppningsvis! Så ser mitt liv ut, i ett rosa litet fult hus med en mamma, en "pappa" ( två blivande morföräldrar) och en lillebror på fem år som tror han ska få en lillebror som ska heta pokémon.
Bella Hasselbladh
